SFPOG

• Rapport från Annica Kempe
• Rapport från Ingegerd Hildingsson
• Rapport från Annelie Nordner
• Rapport från Elisabet Häggström-Nordin • Bildspel om Venedig från Ingela Adamsson och Katri Nieminen (pdf)

Rapport från den 16:e internationella ISPOG (International Society of Psychosomatic Obstetrics and Gynaecology) kongressen i Venedig, 27-30 oktober 2010

Genom ett stipendium från SFPOG fick jag möjligheten att delta i ISPOG:s internationella kongress och Pre-Congress Workshop. Fyra dygn fyllda med kunskap inom psykosomatisk gynekologi och obstetrik, många nya kontakter och kongressens inramning i Venedig blev en mycket positiv erfarenhet som kommer att sätta spår framöver. Kongressen erbjöd många möjligheter till reflektion över kvinnors både lik- och olikheter i olika delar av världen, något som var intressant för mig då mitt eget arbete främst bedrivs i låginkomstländer, f n Jemen. Uppfyllandet av FN:s Millenniemål gör det viktigt att beakta psykosomatiska aspekter, så inflätade i kultur och kvinnors hälsorelaterade beteenden.

Pre-Congress Workshop
En bra inblick i centrala områden inom psykosomatisk forskning fick vi som anmält oss till ”Pre-Congress Workshop” med Klaas Wijma, President för ISPOG. Två huvudteman behandlades, ”Childbirth and anxiey” och ”Childbirth and post-traumatic stress syndrome (PTSD)”. Föreläsning, redovisning av ”case-studies” och inblick i aktuell forskning varvades med diskussion i en stor internationellt sammansatt grupp, vilket levandegjorde och skapade fördjupad förståelse för en mängd olika subteman som på olika sätt belyste ämnet.

Vad som utmärker förlossningsrädsla och hur man praktiskt går tillväga för att mäta och behandla var viktiga hörnstenar i den första delen. Förlossningsrädsla ska ses som ett ”kontinuum” från en punkt utan förekomst av rädsla till en punkt med fobisk rädsla. Förlossningsrädsla är generellt vanligare bland förstföderskor men för gruppen kvinnor med fobisk rädsla förblir den lika stark oberoende av antal förlossningar. Intressant var inblicken i hur förlossningsrädsla både kan utgöra en egen rädsla fokuserad just på graviditet och förlossning och också hänga samman med andra typer av ångestsyndrom enligt diagnostik med DSM IV. Med många predisponerande faktorer blir screening för att hitta kvinnor i riskzon komplext. Egen motivation för att söka hjälp framhölls som särskilt viktigt i behandling.

Post-traumatiskt stress syndrom drabbar totalt sett fler kvinnor än män (ett faktum som livligt diskuterades i gruppen) och några procent av alla kvinnor efter förlossning. Ursprung, diagnostik och reaktionsmönster bland dem som drabbas togs upp, liksom riskfaktorer och mätmetoder. Vi fick lära oss hur PTSD uppvisar karakteristika från alla andra ångestsyndrom och på så sätt utgör en kombination av alla dessa. Sociala problem och störningar liksom tidigare förekomst av ångestsyndrom, depression och/ eller trauma utgör kända riskfaktorer. Hur trauma kan påverka olika beroende på omständigheter som till exempel socialt stöd beskrevs och vikten av den egna, personliga tolkningen framhölls med intressanta exempel från svensk forskning. Positiva resultat av behandling via berättande (narrative exposure) redovisades. Genom berättelsen kan man bli hjälpt att med utgångspunkt från samma traumatiska händelse frambringa en ny tolkning och därmed sätta in händelsen i en annan referensram. Workshopen blev för mig en idealisk inkörsport till kongressen, där kunskap med nödvändighet presenterades i mer kondenserad form. Programmet löpte sedan över tre dygn och en mängd olika teman presenterades i parallella plenum, föreläsningar och symposier anordnade av nationella ISPOG-föreningar.

Kongressens öppnande
PTSD-forskare inledde kongressens första plenum med en översiktlig genomgång av PTSD syndromets ursprung och utveckling (Klaas Wijma), teoretiska modeller för PTSD (Susan Ayers), erfarenheter ur ett kliniskt perspektiv (Elsa Lena Ryding) och av behandling (Pauline Slade). Susan Ayers ställde frågan i sitt föredrag om PTSD är ett begrepp som passar i förlossningssammanhang och besvarade frågan med ett ”kanske”. Forskning visar att orsaker till PTSD i samband med förlossning inte uppvisar ett genomgående mönster och att symptomen också varierar. Intressant var att åter bli påmind om vikten av den subjektiva upplevelsen hos kvinnor i Elsa Lena Rydings anförande genom påpekandet att det inte är medicinska interventioner i sig som skapar trauma utan hur de tolkas. Kvinnors upplevelse av ensamhet, maktlöshet, avsaknad av empati, dåligt stöd och bristfällig information från personalen utgör viktiga utmaningar. Kunskaper om PTSD behövs hos personal vid mödravården, abortkliniker, förlossningsavdelningar, barnavårdscentraler och bland allmänpraktiserande läkare, som tar emot kvinnor med post-partum depressioner.

Våld mot kvinnor – ett bärande tema
Detta viktiga område lyftes fram under kongressens första dag och kom sedan igen i olika former de följande dagarna. Eftersom våld mot kvinnor i hög grad är ett universellt problem, följde jag flera av dessa sessioner. Våld i olika former är en viktig förklaring till kvinnors förlossningsrädsla och negativa förlossningsutfall för både mor och barn.

Plenumet ”Different faces of violence: Mechanism of concealment and intervention” gav viktig information. Upplägget i detta plenum var spännande i att det behandlade våld på vitt skilda arenor. Presentationer från den svenska hälsovården (Abuse in health care, Barbro Wijma och Katarina Swahnberg), från den brasilianska hälsovården (An intervention to reduce routine episiotomy, Maria Bastos) familj och närmiljö (Sexual abuse in childhood, Brigitte Leeners) och från kriget i Rwanda och Bosnien-Hercegovina (Violence against women in war – a conceiled and gendered weapon, Sara di Palma), gjordes. En teori som belyser sambandet mellan det direkta, kulturella och strukturella våldet satte in kvinnors reproduktiva erfarenheter i ett perspektiv. Jag upplevde att lärdomar från alla dessa studier kan appliceras i andra kulturella sammanhang. Traditionella sedvänjor som ofta är djupt traumatiska och drabbar flickor i till exempel Jemen redan i barndomen inverkar säkert negativt på den höga dödligheten bland kvinnor och barn i samband med förlossning.

Den EU-finansierade BIDENS-studien fokuserade under en lika intressant förmiddagssession samband mellan olika typer av våld mot kvinnor, förlossningsrädsla och förlossningsutfall i sex länder i Europa (Belgien, Island, Danmark, Estland, Norge och Sverige).

Det kulturella perspektivet
Frågan om inflytande av kultur kom ofta upp under kongressen, t ex då det gäller förekomsten av förlossningsrädsla. Min presentation från arabvärlden inom ramen för SFPOG:s eget symposium belyste detta. Kvinnor i Jemen, det fattigaste landet på arabiska halvön, är av tradition vana att leda förlossningsarbetet och att få stöd i detta av barnmorska och andra kvinnor. Mycket rädsla fokuserar på moderna förlossningsrutiner. I vissa delar av landet däremot föder kvinnor av tradition utan barnmorska och dessa kvinnor uppger sig inte ha någon förlossningsrädsla. Tradition, positiva förebilder och det grundläggande faktum att kvinnor här lever i mer jämlika relationer kan vara några förklaringar.

Kongressen avslutades med ett mycket uppskattat besök vid det kända Peggy Guggenheim-museet och därpå en festlig Galamiddag i ett venetianskt palats vid Canal Grande.

Tack!
Tack till SFPOG för stipendiet som gav så mycket och till både SFPOG och ISPOG för att ni ville ge utrymme i programmet åt att berätta om kvinnor i ett låginkomstland.

Annica Kempe

Rapport från ISPOG-konferensen i Venedig, oktober 2010

Platsen var storslagen. Det var mitt första besök i Venedig och mina fantasier om gondoler som skulle segla fram i kanalerna stämde inte riktigt med verklighetens många båtar. Begränsat med tid gjorde att jag inte hade möjlighet att se mycket av staden och när jag någon gång försökte avvika från den invanda rundan mellan hotellet och Scuola Grande Givovanni Evangelista så gick jag oftast vilse och hamnade i en återvändsgränd.

Scuola Grande Givovanni Evangelista var en upplevelse i sig. Inte alltid så bekväma stolar, mycket trängsel fram för kaffeautomaterna kunde ändå inte förstöra den estetiska upplevelsen av de vackra salarna. Däremot tycker jag att föredragen var av skiftade kvalitet. Svenska forskare och doktorander hade de allra mest pedagogiska presentationerna, med lagom mycket information på powerpoint-bilderna. Så var inte fallet med många andra presentationer där överflöd av information och alltför många bilder som snabbt bläddrades igenom förtog ofta föreläsningarnas budskap. Organiseringen av posterminglet lämnade mycket att önska. Den enorma trängseln, både kring snacksen och dryckerna, men framför allt mellan postrarna gjorde att det var nästan omöjligt att hinna se alla postrar. Det var vanigt även här med för mycket information som ingen kan läsa. En poster som avvek från detta var Ingela Danielssons iögonfallande poster om barn till våldsutsatta mödrar, vilka uppvisar fler fysiska och psykiska symtom jämfört med barn till mödrar som inte utsatts för våld.

Som stipendiat utan egen presentation hade jag stora möjligheter att välja föredrag i nära anknytning till min egen forskning. Kejsarsnitt på moderns önskemål var ett sådan ämne där fyra föredrag vinklade problematiken utifrån för och nackdelar med kejsarsnitt, etiska aspekter med fokus på autonomi både för kvinnan och vårdgivaren, födandets filosofi samt problematiken kring hur förmedla information till grund för beslut. Kvinnor som önskar kejsarsnitt deltar i mindre utsträckning i föräldrautbildning, söker mer information på nätet. En obstetriker från Berlin diskuterade handläggning av förlossningsrädda kvinnor och framhöll den svenska modellen med barnmorskor som primära vårdgivare och det modeller för behandling av förlossningsrädsla som har utarbetats i Sverige. Sammanfattande intryck är att vi har det bra i Sverige jämför med andra länder.

Ett annat mycket intressant seminarium var presentation av BIDENS-studien, där man i Belgien, Island, Danmark, Estland och Sverige kartlägger våld mot kvinnor. Ett särskilt fokus har våldsutsatthet i relation till förlossningsrädsla och önskemål om kejsarsnitt. Berit Schei inledde med en översikt av bakgrund och metodologi i projektet. Då resultaten ar preliminära får vi vänta lite till på det slutliga resultatet. Mirjam Lukasse, Ann-Marie Wangel och Elsa-Lena Ryding var andra föredragshållare som speglade relationen mellan våld/övergerpp i barndomen och förlossningsrädsla/kejsarsnittsönksemål. Sverige hade det högsta antalet förlossningsrädda och 5% önskemål om kejsarsnitt. Hela symposiet var mycket välbesökt, bra organiserat och lärorikt, Jag ser fram mot fortsatta resultat från projektet.

Ett tredje mycket intressant om inte lika välbesökt var det svenska symposiet organiserat av SFPOG.

Alla presentationer var mycket bra, men jag vill speciellt nämna de som gjorde starkast intryck på mej. Katri Nieminen var första talare som förordade en screening för förlossningsrädsla. Med ett enkelt instrument kan mödravårdsbarnmorskan tidigt identifiera kvinnor i behov av extra stöd och remittera till mer avancerad vård.

Birgitta Salomonsson rapporterade från en fokusgruppsstudie av svenska barnmorskor. Rädsla sett ur ett kontinuum, trender, orsaker belystes samt effekter på barnmorskans arbete, känslomässigt som tidskrävande.

Annica Kempe belyste förlossningsrädsla från ett annat perspektiv, från Yemen, där har kvinnor alla anledning att vara rädda , 72% uppvisar någon form av rädsla. Kvinnor i Yemen som föder själva utan assistans är minst rädda. Annikas föredrag väcker något alldeles speciellt, man blir djupt berörd, både av resultatet men även av de många talande bilderna från Yemen. Ni som vill läsa mer om Annicas studie, sök via databasen Science Direct- sök efter tidskriften Sexual and Reproductive Healthcare. Där finns artikeln publicerad. Tidskriften utges av Svenska Barnmorskeförbundet i samarbete med Elsevier. Ni är alla varmt välkomna att skicka era artiklar dit för bedömning!

Med dessa ord vill jag varmt tacka för stipendiet som gav mig ny inspiration för vidare studier.

Ingegerd Hildingsson

Rapport från den 32:a NACS (Nordic Association for Clinical Sexology) konferensen med temat “Birth death sexuality” i Tallin 14-17 oktober 2010

Under några kalla höstdagar i mitten av oktober hölls den årliga NACS-konferensen i medeltidstaden Tallinn. Den estniska föreningen bjöd konferensdeltagarna på många spännande föreläsningar med ny forskning och nya erfarenheter. Som en av SPOFG stipendiater fick jag möjlighet att delta och här kommer en kort rapport från konferensen.

Jag anlände till Tallin på torsdagskvällen och anslöt mig då till välkomstreception i St Nicholas imponerande 1200-talskyrka, som numera är ett museum med inriktning på religiös konst. Där blev alla konferensdeltagare varmt välkomnade av ett musikstycke på bland annat piano som Urmas Sisak, en av Estlands främsta tonsättare, komponerat speciellt till konferensens tema. Vi fick även se och hänföras av Tallinns mest kända målning, “Dödsdansen” av 1400-talskonstnären Bernt Notke. Kvällen fortsatte med buffé i Von Krahl Theatre, som var plats för konferensen.

På fredagen inleddes konferensen och första talare var Woet Gianotten från Holland. Han höll ett föredrag med rubriken ”The power of sexuality in the late and early phases of life”. Med fokus på hur sexualiteten kan förändras vid bland annat barnönskan, graviditet och under tiden som spädbarnsföräldrar, gav Gianotten värdefull kunskap om hur denna fas av livet påverkar både kvinnor och män på olika sätt, psykologiskt, fysiskt och existentiellt.

En annan period av livet då många fysiska, psykologiska och existentiella förändringar sker är när människor närmar sig döden på grund av obotlig sjukdom, till exempel cancer. Gianotten ställde frågan om vilken roll sexualiteten och intimiteten har hos människor som närmar sig döden och för deras ”friska” partner. Han gav flera olika exempel på hur sexualiteten och intimiteten kan upprätthållas och få ny innebörd för den döende och för hans eller hennes partner.

Ett mycket viktigt tema som lyftes fram under konferensens första dag var ”Sexual ethics in sexological practice”. Solveig Anna Boasdottir från Island höll ett uppskattat föredrag med titeln ”Responsibilities and roles within a helping relationship”. Hon lyfte upp risken för missbruk av professionell makt för personlig tillfredställelse eller egen vinning. Hon påpekade svårigheterna med att som professionell ingå andra relationer än den som behandlare, med sina klienter/patienter. Exempel på andra relationer kan vara allt ifrån kärleksrelationer till att bli affärspartner. För att kunna definiera och upprätthålla en professionell, hjälpande relation föreslog Boasdottir medvetenhet om och fokus på de etiska begreppen ”role”, ”responsibility” och ”power”.

Tommi Paalanen från Finland framhöll i sitt föredrag med titeln ”Ethical evaluation in sexological practice: An analytic owerview” att man som sexolog är involverad i situationer som kräver sensitivitet och en komplex etisk medvetenhet. I dessa situationer är det viktigt att kunna skilja mellan vad som är en relevant etisk fråga och vad som inte är relevant. Paalanens perspektiv är filosofiskt. Syftet med hans studie är bland annat att tydliggöra metoder för etiska övervägande för professionella, som en hjälp för att kunna ta beslut som är etiskt försvarbara. I sin forskning använder sig Paalanen sig av moralfilosofen Joel Feinbergs tankar om vilka handlingar som är rätt/fel, bra/dåliga, goda/onda och så vidare. I denna kontext översätter Paalanen ”wrongness” som ”violation of concern and sexual rights”.

Ett annat intressant tema för mig som verksam i arbetet med ungdomars sexuella hälsa, hölls under sista konferensdagen. Under temat ”Sexual health of young people” gav Liisa Annus från Estland en rapport om senaste trenderna gällande HIV i Estland. Dan Apter från Finland presenterade statistik gällande skillnader för bland annat aborttal, antal tonårsfödslar samt STI mellan de nordiska länderna. Hans föredrag hade rubriken “How can we explain differences in adolescent sexual health indicators between the Nordic countries?” I sin diskussion lyfte Apter bland annat upp kulturella skillnader, sexualundervisningens omfattning och tillgängligheten till preventivmedel. Enligt den senaste forskningen använder finska ungdomar oftare kondom och har inte sex lika ofta jämfört med ungdomar från övriga norden. Sexualundervisningen är även bättre organiserad i Finland sedan 2004, vilket skulle kunna vara en förklaring till skillnaderna.

Som deltagare på konferensen kände jag mig mycket välkomnad av den estländska föreningen som med omtanke ramat in konferensdagarna med anknytning till stadens historia, kultur, konst, mattraditioner och som avslutning en rafflande galamiddag med dans till levande musik.

Tack för stipendiet som gav mig möjlighet att delta i konferensen.

Annelie Nordner

Stipendie- och kongressrapport

Våren 2010 erhöll jag ett stipendium från SFPOG för att delta i en vetenskaplig kongress i Haag.

European Society of Contraception and Reproductive Health (ESC) "Culture, Communication and Contraception" i den Haag, 2010 05 19-22.

ESC

ESC grundades 1988 i Paris, Frankrike. ESC är ett sällskap som värnar de biologiska, psykologiska, sociala och kulturella aspekterna av preventivmedel och reproduktiv och sexuell hälsa. Dess mål är att främja information och tillgång till preventivmedel, legaliseringen av detsamma, samt att främja tillgängligheten till alla typer av etablerade preventivmedelsmetoder i Europa. Vidare att främja epidemiologisk och sociologisk forskning i Europa, att samarbeta med organisationer och sällskap i världen vilka delar sällskapets målsättning.

ESC delar ut och stödjer humanitära och vetenskapliga projekt och möten. En kommitté leder arbetet och en vetenskaplig tidskrift ges ut med 6 nummer per år; The European Journal of Contraception and Reproductive Health Care.

Kongresssen

Detta var den 11:e vetenskapliga kongressen, dessa anordnas vart annat år i olika städer, nästa gång i Aten, Grekland. Programmet var innehållsrikt och löpte över knappa 3 dygn med olika parallella sessioner. Temat denna gång var kultur, kommunikation och preventivmedel och bland key note-föreläsare märktes Diversity and sexual/reproductive health in multiultural Europe med R. van Lunsen, Evidence based sexual and reproductive health care med R. Beerthuizen, Education and training for family planning professionals med F. Roumen. Docent Margareta Larsson från Uppsala universitet talade om Policies for the prevention of unintended pregnancies in Europe. Unga forskare hade en speciell session och Maria Gottvall och Magdalena Mattebo (min doktorand), båda från Uppsala universitet vann båda priser för bästa presentationer, liksom den seniora Kristina Gemzell - Danielsson från KI. Jag intresserade mig särskilt för ett seminarium om Expert Group on Sexual and reproductive health and education. En arbetsgrupp inom ESC hade, på uppdrag av WHO, tagit fram ett holistiskt program för sex- och samlevnadsundervisning i Europa, vilket kommer att skickas ut till de olika länderna under året.

Haag

Den Haag är den administrativa staden i Nederländerna och vackert beläget invid havet och en kväll fick vi tillbringa på en sommarrestaurang med mat, dryck och underhållning. Det bor ca 700 000 människor i Haag, drottningen, ambassader och den högsta domstolen finns i Haag, men Amsterdam räknas som Nederländernas huvudstad.

Tack

för stipendiet som möjliggjorde min resa till denna kongress i Haag

Elisabet Häggström-Nordin